Dont you drink and drive ...

För er som känner mig och med tanke på de förflutna kan man ju tycka att de är lite komiskt att detta läggs ut på min blogg... Men det är så enromt bra skrivet jag blir gråtfärdig varje gång jag läser den...



I went to a party Mom, I remembered what you said.
You told me not to drink, Mom, so I drank soda instead.
I really felt proud inside, Mom, the way you said I would.
I didn't drink and drive, Mom, even though the others said I should.
I know I did the right thing, Mom, I know you were always right.
Now the party is finally ending, Mom, as everyone is driving out of sight.

As I got into my car, Mom, I knew I'd get home in one piece.
Because of the way you raised me, so responsible and sweet.
I started to drive away, Mom, but as I pulled out into the road
the other car didn't see me, Mom, and hit me like a load.


As I lay there on the pavement, Mom, I hear the policeman say,
the other guy is drunk, Mom, and now I'm the one who will pay.
I'm lying here dying, Mom. I wish you'd get here soon.
How could this happen to me, Mom? My life just burst like a balloon.
There is blood all around me, Mom, and most of it is mine.
I hear the medic say, Mom, I'll die in a short time.


I just wanted to tell you, Mom, I swear I didn't drink.
It was the others, Mom. The others didn't think.
He was probably at the same party as I.
The only difference is he drank and I will die.


Why do people drink, Mom? It can ruin your whole life.
I'm feeling sharp pains now. Pains just like a knife.
The guy who hit me is walking, Mom, and I don't think it's fair.
I'm lying here dying and all he can do is stare.


Tell my brother not to cry, Mom. Tell Daddy to be brave.
And when I go to heaven, Mom, put "Daddy's Girl" on my grave.
Someone should have told him, Mom, not to drink and drive.
If only they had told him, Mom, I would still be alive.


My breath is getting shorter, Mom. I'm becoming very scared.
Please don't cry for me, Mom. When I needed you, you were always there.
I have one last question, Mom, before I say good bye.
I didn't drink and drive, so why am I the one to die?


This is the end, mom, I wish I could look you in the eye,
To say these final words, mom, I love you and goodbye.


Jobbiga kärlekskrankar...

Erkänn att du känner igen senariet när ett par står i affären, vid bussen eller liknande å ser så där äckligt kära ut, gullar å håller på...  Sånna som man bara tycker är jobbiga att se på...
Jag minns den tiden då jag kollade snett på dom och önskade att dom bara kunde försvinna och ge sig...

Haha se på mig nu, nu är jag den jobba tjejen som står där kär uppöver öronen i min käraste sambo Johan...
Så nu ska jag va så där äcklig och skicka honom en hälsningsnalle....
För han har en jobbig vecka framför sig som måste ta hand om sin stackars sambo som har skola och jobb från 08-22 i 5 dagar framöver...





71775-78

Fotspår i sanden...

Jag är inte religös på något sätt, enda gångerna jag kommer inärheten av att tillbe gud måste vara då jag skriker "Men herreguuuuud" eller nåt liknande, jag tror faktist jag tillber jävulen oftare än gud... Men även om detta är läget så finns det en dikt som jag anser vackrare än alla andra snäppet vackrare än dikten med fågeln som dör för dig.. och den handlar just om Gud.... Tänkte dela med mig av den här till er som om än inte så troligt lyckats missa denna skrift...



image76



En natt hade en man en dröm. Han drömde att
 han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet fanns
spår i sanden av två par fötter:
Det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han
att många gånger under sin levnads vandring fanns
det bara ett par fotspår. Han märkte också att
detta inträffade under hans mest ensamma
och svåra perioder av sitt liv.

Han frågade Gud om detta, "Herre, du sa att du
aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men under de allra svåraste tiderna i mitt liv
har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå,
att du lämnade mig när jag behövde dig mest."

Herren svarade: Jag skulle aldrig lämna dig under
tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

RSS 2.0