På utsidan ett leende

På utsidan ett leende
På insidan smärta
hos mig en vanlig förtelse
ett slitet hjärta

Aldrig släppa ut der inre
allt sammlas till ett enda minne
växer större och större för var dag
det är just detta som gör mig svag

Svag är det sista du skulle kalla mig
och just så vill jag vara inför dig
Ingen kan ana hur mkt en liten själ kan rymma
eller hur människor kan vara så grymma

Det sägs att tiden läker alla sår
men i all ensamhet rinner en ensam liten tår
en tår för ensamhet, en tår för tvåsamhet




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0