När jag tänker efter på alla hästar jag träffat genom tiderna så är de bara en jag nästan fortfarande gråter över då jag ser en bild eller tänker på honom och de är min kära stjärna Lightning.
De är sjukt tungt at tänka på honom forfarande, när jag nu skriver detta inlägget har jag en klump i halsen och vill bara gråta...

Visst tänker jga tillbaka på Dippe och Sara med men dom vet jag att dom har de bra nu, men lightning vet jag inte ens vart han är nu då sofia sålde honom.... Vet inte om nån tar hand om han eller om nån kliar han på insidan låret då han lyfter bakbenet eller om någon kramar om honom innan man sätter på tränset eller om ja... de finns hur mkt saker som helst som jag tänker på... Jag saknar honom min älskade stjärna...



Jag och Lightning dubbel segrare i klass 1.15 och även klubbmästare...
Näst sista gången jag red min häst.... Tack för allt underbara underbaraste älskling!