Lunchtanke..
En lunchtanke som egentligen var en tidigmorgon tanke från då jag satt på bussen i morse till Stenungsund.. I Sverige gör man allt för att inte stå/sitta/ligga/allmänt vara nära andra människor man inte känner... Jag tänkte på de då vi komf ram till en hållplats i morse som man har bra översyn över innan bussen kör fram. Där står de 5 pers och väntar på bussen. En står i busskuren en annan på högra sidan av busskursen, den tredje på vänstra sidan av busskuren.. Och de 2 sista personerna står med lagom avstånd mellan varandra på den upplagda trottoaren... lagom avstånd är så långt i från varandra denna lilla trottoarkant når. Sedan då bussen kör upp drar sig personerna närmare varandra och bildar en kö.. Så sent som möjligt men ändå så pass att man hänger med i tid tils bussen öppnar dörrarna.. Väl inna på bussen letar man desperat efter en ensam plats nånstans... finns ingen sån får man med en ledsen min vackert sätta sig brevid nån annan, men så långt på sin kant man bara kan...
Ganska konstigt fenomen de där.. men jag är sån jag med, jag gör exakt likadant.. Skulle nån bryta mot trenden skulle man inkräkta på nån annans revir och troligen räknas som "konstig" ... Hur blev de så här? De funderade jag på i morse men kom inte fram till nåt svar ja kan redovisa..
I England bildar folk köer för allt istället... Oavsett vad de handlar om så skall de köas, till bussen, till buktiker till bio till allt... Även om personerna i fråga inte ens vet va dom köar till.. Man kan lixom ställa sig vart som helst och bilda en liten kö och garanterat så kommer andra att hänga på.. fast man egentligen inte köar till nåt alls..
Nu skall jag fortsätta sortera mina papper :)
" Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt " Claude Bernad
visst ar det typiskt svenskt, men oj vad jag kan sakna det ibland. i usa far man minsann aldrig vara ifred pa bussen. har ska det pratas hela tiden. ganska sa jobbigt manga ganger kan jag saga.. =]
Intressant tanke det där. De har nog hängt med sedan långt tillbaka. En kulturell grej. De är ju som att vi tar i hand när vi hälsar. Andra kulturer bugar man. Andra pussar man varandra på kinderna. Andra spottar man i ansiktet. Sedan tror jag de kmr med att vi är inte så många till mängden människor i vårt land jämfört med många länder. För i andra sätter man sig jämte nån för man vet att bussen kmr bli full till slut ändå. Sedan finns de säkert nåt med djuriska gamla saker kvar i de hela att man vill inte ha nån för nära inpå sitt "revir". Instressant inlàgg tycker jag iaf! :D gillar jag!
Mäh! Mitt namn kom ju inte med :D
Förstår dig M, de va något ja me tänkte på i usa, man är ju svenska ändå så man uppskattar ju nånstans våra konstigheter :P
Ja du har nog rätt i de du skriver Daniel, men de är en intressant tanke att tänka.. :)
Det är lite samma fenomen som när man ett gäng skall gå på bio och den ene betalar notan för att sedan dela ut biljetterna....tar man den platsen i mitten eller väljer man en ute i kanten så att man har hela sitt gäng innanför en och chansen att träffa en främling som troligen kommer att sätta sig vid ens andra sida? Jag vet att jag alltid brukar välja ytterkanten...Man har en främling bredvid sig...man säger inget till den mer än kanske att filmen var bra när den slutat...eller ursäkta mig kan jag få komma förbi?....Hur som helst så sitter man där bredvid någon man inte känner och man känner ändå en viss spänning då man sitter där och har han/henne i ögonvrån. Sen blir filmen oftast bättre då med...för då kan man vara mera koncentrerad på handlingen istället för sina vänner som tjötar på:) Men det är väl bara jag antar jag?
