Lite vemodigt är det endå.. Att inse att detta är vår sista vecka i Brighton.. Detta är min sista söndag här i Brighton..
Jag är lite delad i mina tankar om att åka.. I morse satt jag och pratade med Robert om vår nya flatmate som skall anlända i dag... och då vi satt där i köket och jag tittade mot dörren så mindes jag hur de var då jag och anna kom in innanför den dörren första gången... Då jag satt där kändes de som om det var i går... Och ändå är det i dag 8 veckor sedan vi klev över dend är tröskeln och fick de de kök som vi i dag förlikat oss med..

De känns som om jag är klar med detta nu, jag känner mig nöjd, jag känner mig nöjd med kursen, tror inte de ger oss så mkt mer nu av att sitta där .. men visst har vi lärt oss en massa under dessa 8 veckor.. Kanske mest av att lära sig använda språket, våga skriva på engelska i flytande text utan att behöva sitta med ordboken i andra handen.. Prata obehindrat utan att behöva söka orden i bakhuvudet, nu söker jag mer svenska ord jag väl pratar  svenska :P

En sak som jag alltid har faschinerats av är hur tidsuppfattningen ändras med tidsintrenvallet från en specifik händelse... Då man är mitt uppe i någontig och har roligt så kan dagar och timmar kännas som minuter... Medans då man kanske längtar efter nåt så känns dagar och timmar som månader av väntan.. Vardagarna känns som just vardagar dag för dag då man upplever dom... men ser du sedan tillbaka på de dagar du spenderade för en tid sendan så gick allting så himmla fort helt plötsligt..  De är något jag ofta tänker på... Hur ens egna tidsuppfattning fungerar... Ibland kan det vara en tröst i mörka tider, att när du väl klarat av detta och ser tillbaka så gick ju allt så himmla fort egentligen..

Nu känns det sjukt att vi avverkat 8 veckor här i denna underbara stad och att vi om 6 dagar är på väg hem igen... Men som jag sagt jag är nöjd och känner att jag är klar med Brighton och Sprachcaffe nu! Jag är glad att vi åkte jag är glad över de veckorna vi spenderat här och vad dessa veckor har lärt mig och känslorna de  väckt... Som jag om jag skall vara ärlig inte riktigt visste jag hade innan...

Jag älskar Nalle Puh, troligen för att jag känner med honom och känner igen mig i honom....

När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på.  / Nalle Puh